måndag 25 oktober 2010

UPPFOSTRAN...

I dag när jag var på väg hem på lunch från jobbet kommer det i ett villa område 4 barn i 8 årsåldern gåendes mitt på vägen..
När jag närmar mig dem så drar sig en av killarn ännu längre ut mot riktningen av min bil.
Eftersom det e noll gradigt ute o EXTREMT halt smög jag mig fram..
Då hoppar han kaxigt ut framför bilen 10 meter framför mig, jag lägger mig på tutan, stannar o trycker ner rutan o frågar: Vad fan håller ni på med, fattar ni att ni alla leker med era liv!!??
En av tjejerna skriker wow vilket fint hår, den killen som hoppat mot bilen skriker att de ska jag väl skita i..
Jag säger då att det e snor halt och att han kunnat hamna under bilen..
Han utbrister då: Ja vad synd för dig då.. Det e juh dittt fel..
Jag  blir helt ställd och säger åt han att han kunnat dö.. Ja det ska vi väl alla utbrister han då....
VAR ÄR VÅR VÄRLD PÅ VÄG?????
När jag drar upp rutan säger jag åt Pigo : Du ska aldrig någonsinn bli sådan...
Och hon ger ifrån sig ett gallskrik som svar..
Jaha, tänkte jag.. Här ska börjas uppfostras :)
Jag har nog varit lite för snäll på den biten då Pigo o jag mest är för oss själva :)
Jag vet då en sak, och hon KOMMER ALDRIG få uttrycka sig på ett så otrevligt sätt mot okända människor.
Jag tror att ger man kärlek, så får man kärlek..
Javisst absolut men barnen får juh inte ta över..
Så är det nog lite hemma hos mig.
Hon får vad hon vill, inte bra..
DETTA ÄR FÖRÄNDRINGARNAS TID!!!
Att det ska krävas såna skräck exempel eller rent ut sagt SMÅ MONSTER för att få mig att inse att jag måste börja ta tag i det...
Ja ja man e som man blev..
Och min dotter ska få rätt förutsättningar det ska jag se till.
Mina egna föräldrar tycker jag har haft en bra men rätt hård uppfostran på mig o min bror..
I bland känner jag att vi vuxit upp tidigt då vi varit tvungen att ta mycket ansvar då både mamma o pappa varit sjuka.
Jag är bara tacksam för det jag fått av dem..
Pigo ska bara inte få bli ett monster...
Så nu gott folk ska jag ta på mig, HÅRD HANDSKARN :)
Så soft som jag är så är de nog gjorda av lovikka garn :)
Här ska jag forma en liten Pigo till en underbar liten individ som kommer att få tänka självständigt men visa ödmjukhet mot andra och hon ska få veta att livet är dyrbart så man ska uppskatta det man har.
NU!!! BLÖJ BYTE :)
Någon som vill???
Nä tänkte väl det ...
KRAMAR TILL ER FRÅN MIG & PIGO <3

söndag 24 oktober 2010

KÖTTSOPPA!!!

Köttsoppe dagen har alltid varit den dagen som fört familjen samman.
Idag var en sådan, tyvärr var Jonas min bror och hans äldste son Albin på Hockeycup i Piteå.
Så det var bara hans andre son Gustav som var med.
Pigo satt hela tiden och sa mmmmmmmmm ni vet så där när något e gott..
Hon fortsatte o fortsatte till slut sa moffa : nä nu fjäskar du på rätt bra Pigo, vad e det du vill ha en ponny eller :)
Ja hon e mysig den lilla spellivinken som jag kallar henne när hon trippar omkring i lägenheten med ett mystiskt finurligt utseende..
Hon hade bla i morse när jag tvättade mig hunnit tömma kattlådan i skurhinken som var full i vatten, även lägga hundarnas mjukisar i det o sen stod o vispade runt med moppen...
Det är kärlek det :)
Hon har som sport o jaga hundarna med deras halsband o koppel.... De GILLAR INTE att bli omkring dragna i lägenheten så de försöker gömma sig under täcket i sängen, med hopp om att hon inte ser dem..
Synd bara nu att hon tar sig upp där o TADAAAAAA så får hon en av dem som får gå på promenad mellan köket o vardagsrummet i minst 10 min :)
Ja Pigo är ett original, precis som sin mor antar jag..
Så till nästa gång : VAR RÄDDA OM VARANN DET FINNS BARA TVÅ AV ER Å DE E NI <3 <3 <3

söndag 17 oktober 2010

Söndag.. En dag som man inte fåååår arbeta på ... eller hur var det..

Jobb... Jobb.. Jobb...
Allt för denna ständiga brödföda som tyvärr behövs.
Min form idag har inte varit den bästa, skakiga ben och känt yrsel heela dagen.
Pigo fick vara hemma då Bosse min morbror som jag jobbar åt varit dålig idag.
Men nu sitter jag o väntar på att hon ska komma, det är som om man vore 4 år och väntar på tomten :)
Så mysig är hon min lilla tjej <3
Många tankar har det varit denna helg och jag tror inte de kommer upphöra innan jag benat upp och börjat bearbeta dessa.
Jag känner mig ibland som ett stort frågetecken, varför??
Det måste vara för att jag ibland bara kan svaren.. Jag vet inte och ingen aning....
De svaren jag hatar mest att få höra har jag själv börjat använda i mitt eget ordförråd som vardagsmat..
INTE BRA!!!
Jag vill inte att människor runt mig ska må dåligt, jag mår så bra när leenden o glada ansikten är en självklarhet.
Jag kommer under veckan börja med en stor förändring i mitt tänkande och vissa saker måste jag bara helt enkelt glömma å gå vidare..
Men när man är tvungen att dra upp det med jämna mellanrum så är det som ett sår som rivs upp och du blir så ledsen igen...
Men för mig nu är prioriteringen BARA mig själv och min roll som mamma och flickvän..
För jag vet att min dotter inte kan ha det bättre än hon har det..
Hon har mig som älskar henne mer än allt annat och hon har sin Pappa Kenneth som också älskar henne för den starka lilla person hon är..
Och jag vet att jag som flickvän måste må bra för att vara den jag egentligen är...
POSITIVT tänkande och vända ryggen åt den ondska som tyvärr finns där ute, så är det bara :)
ONDSKAN har ett namn och en familj som jag nu lägger bakom mig..
De finns inte...
SKÖNT DÅ VAR DET AVKLARAT!!!
Helgen har förövrigt bestått av jobb och Pigo har gjort riktigt bra skift.
Hon kommer att bli en RIKTIGT bra tjej det vet jag :)
Så nu mina vänner lovar jag Er att det blir MYCKET roligare blogg inlägg framöver..
KRAMAR från MIG & WILDA <3

fredag 15 oktober 2010

Extra mamma...

Jag är så lyckligt lottad som har underbara människor runt mig.
Människor som förstår att livet inte är en dans på rosor.
Men även människor som förstår hur man behöver motivation för att orka..
Jag har lärt känna nya fina människor som jag redan nu värdesätter högt.
Jag har vänskap i en synnerligen underlig relation, min före detta kille Mickes underbara flickvän Mathilda och jag har bundit ett band som e finurligt knutet men på ett rakt o ärligt sätt.
Mathildas mamma Helena.. Vad finns att säga, hon är som en extra mamma som är så förstående och verkligen sätter sig in i mina tankar o känslor.
Man ska inte döma människor hit o dit utan lära känna insidan och inte döma efter första intrycket.
Vi kan många vara blyga, osäkra och underliga vid första mötet och det visar sig olika på olika människor...
Så därför ska vi lära känna innan vi dömer.
Att förlåta varann är väl det viktigaste, att inse att vi alla faktiskt kan ha fel.
Det finns inget bättre än att känna den där stora stenen falla som tryckt hjärtat..
Vänner kan man även vara på avstånd, bara man respekterar varann och tänker på hur man själv vill bli behandlad, omtalad eller framhävd :)
Jag är lyckligt lottad.. Så är även NI, så lova mig att ni tar hand om varann och använd orden JAG ÄLSKAR DIG ofta, det värmer, stärker och gör Er till bättre människor :)
KRAMAR FRÅN MIG O PIGO  <3 <3 <3

torsdag 14 oktober 2010

Saknad...

Hästar...

Jag saknar min häst ooooootroligt mycket, men Pigo tar mycket tid just nu.
Hon äter dåligt och det känns som om hela mina dagar går åt till att fylla hennes mage.
Hon är mitt allt, mitt liv o min själ.
Men hästeriet har ALLTID varit en del av mitt liv och kommer vara det också.
Jag kör mitt eget rejs, rider mycket skoldressyr och älskar att mina hästar ALLTID varit välridna och lätta i mun.
Jag blandar den klassiska dressyren med mycket samling från AR.
Tölten tränar jag helst ute i det fria.
Många tycker jag e egen.. Visst är jag det, men det ger resultat också :)
Jag kommer snart vara tillbaka på hästryggen, det lovar jag.
KRAMAR FRÅN MIG & PIGO <3 <3 <3


måndag 11 oktober 2010

Känner GLÄDJE..för första gången på länge :)

Det känns som om barnet inom mig vill skriva, hoppa och träda fram..
Galenskap och tokerier..
Ja vad finns att säga, jag mår bra..
Riktigt bra, äntligen så ser jag en FRAMTID..
Jag hade iofs velat ruska om vissa människor som känns trista å grå.. Fråga vad de tänker på...
Ge livet en KICK åka bräda och gö nåt trick..
Vad som finns där ute vet nog ingen, men jag känner för att göra det bästa fram till den dagen jag slänger in handskarna för sista gången...
Löften ska hållas och saker ska göras.. Snart går väl Pigo i skolan :)
Jag rider igen och älskar livet precis som det är..
Men nu är jag här, så därför gör jag det bästa för stunden..
LER och funderar hur jag ska göra livet lite lättare för mina vänner i morgon..
Jag vill verkligen att alla ska få vara GLADA och känna LYCKA!!! Det förtjänar alla goda människor :)
Så låt oss släppa ut barnet inom oss och skrika : WIHAAAAAA vi är i alla fall inte 65år ännu!!!! :) :)
Jag har roliga dagar tillsammans med Pigo, hon är som en hel komedi hela hon.. Vi har skoj!!!


Hundarna är verkligen med på hennes manus och drar inte för att improvisera..
Mitt hår lär vara grått inom något år och vet ni..
GÄRNA för mig bara jag har det bra och min dotter får det hon behöver..
GLÄDJE o TOKERIER samt en mamma som e lite crazy...
Ja i morgon ännu en dag.. tyvärr VIT.. Så jag tänker färg lägga dagen trots den snön som faller..
Tänk Positivt ..
För det gör JAG :) För första gången på väldigt länge!!